Direktörerna för tjänster för barn, unga och familjer: Flytten av elevhälsan till kommunerna kan försämra tjänsterna
I och med vårdreformen kombinerades tjänsterna för elevhälsan som en helhet med andra tjänster inom välfärdsområdet. Resultaten ser bra ut. Nu är det fel tidpunkt att återgå till det gamla.
Direktörerna för välfärdsområdenas tjänster för barn, unga och familjer bedömer att en flytt av elevhälsan, det vill säga tjänsterna för skolhälsovårdaren och skolläkaren samt psykolog- och kuratortjänsterna, till kommunerna strax efter vårdreformen skulle innebära betydande risker för den service som barn och unga får i skolorna.
Flytten skulle göra det utvecklingsarbete som pågått i ett och ett halvt år meningslöst och orsaka orimlig belastning för personalen inom elevhälsan.
Personalens situation inom elevhälsan har förbättrats sedan välfärdsområdena startade sin verksamhet
Under sitt första verksamhetsår har välfärdsområdena lyckats locka till sig mer personal till skol- och studerandehälsovården. Till exempel har man lyckats rekrytera psykologer och kuratorer trots att det länge har rått brist på psykologer inom den offentliga sektorn i Finland.
”Idag har fler unga möjlighet att träffa en psykolog eller kurator inom elevvården än för två år sedan”, säger Titta Pelttari, direktör för servicelinjen för tjänster för barn, unga och familjer inom Birkalands välfärdsområde.
De mest betydande skälen till att elevhälsan flyttades till välfärdsområdena var bristerna i regional jämlikhet. Tillgången till tjänster inom elevhälsan varierade betydligt mellan olika kommuner, något som bland annat Institutet för hälsa och välfärd har uppmärksammat(förflyttning till en annan tjänst).
Flytten av tjänsterna skulle föra elevhälsan längre bort från andra social- och hälsovårdstjänster
Om tjänsterna inom elevhälsan flyttades till kommunerna skulle det kunna försämra elevhälsans förmåga att leda barn och unga som behöver särskilt stöd till andra social- och hälsovårdstjänster.
”Uppgiften för elevhälsan är att ingripa tidigt i problem. Om det i skolan uppmärksammas ett uttalat behov av stöd, kan barnet eller den unge tillsammans med sin familj lättare ledas till andra tjänster inom välfärdsområdet. Organisationsgränser ökar avståndet mellan tjänsterna”, säger Mari Ahlström, serviceområdesdirektör för tjänster för barn, unga och familjer inom Västra Nylands välfärdsområde.
Förändringen skulle också kunna påverka samarbetet som sker i skolorna.
”Vi har fått det budskapet från skolorna att rollerna för olika aktörer inom den gemensamma elevhälsan har klarnat i vårdreformen”, säger Leena Mämmi-Laukka, direktör för familje- och socialtjänster inom Norra Österbottens välfärdsområde.
Flytten till en del av ett större välfärdsområdes verksamhet har särskilt stöttat elevhälsan i de kommuner där egna resurser för att ordna tjänsterna har varit mer begränsade.
Till exempel inom Norra Österbottens välfärdsområde finns det 19 kommuner där det bor färre än 1500 minderåriga barn och unga, och där det inte finns en andra stadiets läroanstalt i varje kommun. I dessa kommuner har det funnits mycket få anställda inom elevhälsan.
Välfärdsområdena har aktivt utvecklat elevhälsan
Efter att verksamheten startat har välfärdsområdena initierat flera projekt som har stärkt kopplingen mellan elevhälsan och skolorna samt andra social- och hälsovårdstjänster.
Till exempel har man utvecklat en stegvis vårdmodell för att möta de ökande utmaningarna inom barns och ungas psykiska hälsa, där skolorna skulle kunna stödja den psykiska hälsan förebyggande genom gemensamt arbete och behandla lindriga psykiska problem med låg tröskel.
Dessutom har man på flera områden infört tjänster inom elevhälsan som överskrider kommungränserna och enhetliggjort de fragmenterade klient- och patientinformationssystemen. Den föreslagna förändringen skulle leda till att det utvecklingsarbete som gjorts går till spillo.
Direktörerna för tjänster för barn, unga och familjer kräver arbetsro för att utveckla elevhälsan.
”Välfärdsområdena måste nu ges tid att utveckla elevhälsan så att barns och ungdomars välbefinnande kan stödjas med det bästa möjliga samarbetet”, säger Minna Lönnbäck, direktör för tjänstesektorn för barn, unga och familjer inom Mellersta Österbottens välfärdsområde.
Direktörerna för välfärdsområdenas tjänster för barn, unga och familjer
Krista Ryödi, Egentliga Finlands välfärdsområde
Hanna-Leena Markki, Satakuntas välfärdsområde
Marika Paasikoski-Junninen, Egentliga Tavastlands välfärdsområde
Titta Pelttari, Birkalands välfärdsområde
Mika Forsberg, Päijänne-Tavastlands välfärdsområde
Heli Kainulainen, Kymmenedalens välfärdsområde
Sirkka Pennanen, Södra Karelens välfärdsområde
Södra Savolax välfärdsområde
Kati Kantanen, Norra Savolax välfärdsområde
Tuuli Ollila, Norra Karelens välfärdsområde
Päivi Kalilainen, Mellersta Finlands välfärdsområde
Satu Mäki-Fossi, Södra Österbottens välfärdsområde
Pia-Maria Sjöström, Österbottens välfärdsområde
Minna Lönnbäck, Mellersta Österbottens välfärdsområde
Leena Mämmi-Laukka, Norra Österbottens välfärdsområde
Jukka Lindberg, välfärdsområdesdirektör, Kainuus välfärdsområde
Johanna Korteniemi, Lapplands välfärdsområde
Ilona Koskenniemi, Östra Nylands välfärdsområde
Sirkku Pekkarinen-Keto, Mellersta Nylands välfärdsområde
Hanna Mikkonen, Vanda och Kervo välfärdsområde
Mari Ahlström, Västra Nylands välfärdsområde