Från sluttande kontaktplan till effektivt samarbete
Vi har lämnat det första året efter välfärdsområdesreformen bakom oss, och vi kan vara glada åt att ha klarat det. Lednings- och stödstrukturer har utformats, strategin har blivit klarare, och verksamhetsrutinerna är åtminstone delvis inarbetade. Det är nu möjligt att höja blicka och att se längre, mot välfärdsarbetets kontaktytor.
Före omställningen var samarbetet mellan social- och hälsovården och bildningen samt organisationerna och församlingarna ganska friktionsfritt och försiggick inom bekanta strukturer. Kommunerna hade välfungerande samarbetsgrupper. Proffsen kände varandra och varandras grundläggande uppgifter. Att social- och hälsovården avskildes från kommunerna kan ha ökat svårighetsgraden, men ändå kan man inte sträcka upp händerna, utan man måste försöka hitta vägar att åter få till stånd en dialog. Den gemensamma uppgiften kvarstår: barns, ungdomars, personers i arbetsför ålder och de äldres välfärd. Gemensam är också oron över invånarna i regionen, över följderna av utslagning och dess kostnader, där alla måste stå för notan, både i reda pengar och i form av mänskligt lidande. Täta nätverk är en trygghet också i krissituationer och då man ska lösa speciellt otäcka problem.
Att omforma arbetet längs kontaktytorna kräver att det finns en enad vilja och en gemensam önskan att delta i ansträngningarna att få till stånd en systemförändring. Senaste höst hade jag tack vare utbildning ordnad av ITLA möjlighet att stifta bekantskap med referensramen för kollektiv påverkan (Collective Impact, se bl.a. www.itla.fi(förflyttning till en annan tjänst)). Det är genom de begrepp och den strukturering som kollektiv påverkan förser oss med möjligt att stärka de åtgärder som behövs för att man ska kunna nå gemensamma mål i kontaktytssamarbetet.
Förenklat bygger referensramen för kollektiv påverkan på fem principer: gemensamt mål, gemensamma indikatorer, funktioner som stärker varandra, kontinuerlig dialog och en stödorganisation i bakgrunden (t.ex. en forskningsanstalt). Omsätter man dessa principer i handling så får det till stånd verkningsfullhet och att varje aktör stärks i sin grundläggande uppgift. När vi får möjlighet att komma överens om principerna för vårt gemensamma arbete lättar vi på bördan hos alla parter och har vi möjlighet att förse invånarna med goda och effektivare tjänster.
Kan det vara så att 2024 är kontaktytornas och samarbetets eller rentav den kollektiva påverkans år?
Hanna Kaunisto, socialarbetsdirektör för välfärdsområdet i Östra Nyland.
Till utbildningen är jag socialpsykolog, socialarbetare, yrkeslärare och arbetsrådgivare. Jag har arbetslivserfarenhet från olika områden inom socialvården under tre årtionden. De senaste cirka 20 åren har jag främst lett och utvecklat tjänster för barn, unga och familjer bland annat i Vanda, Helsingfors och Sibbo. I min nuvarande roll omfattar mitt verksamhetsområde hela socialvården och alla dess tjänster, vars integration jag som professionell ledare vill främja.