Välfärdsområdenas finansiering: 1,2 miljoner finländare håller på att permanent hamna i en ojämlik ställning
På grund av den nuvarande finansieringsmodellen för välfärdsområdena riskerar 1,2 miljoner finländare att permanent hamna i en ojämlik ställning i fråga om de offentliga social-, hälsovårds- och säkerhetstjänsterna. Detta är en följd av den nuvarande finansieringsmodellen för välfärdsområdena, som avsevärt skär ner den kalkylerade finansieringen för sex välfärdsområden och håller på att göra nedskärningen av finansieringen permanent efter år 2029. Dessa områden anser att den nuvarande finansieringsmodellen bör reformeras snabbt.
De välfärdsområden som håller på att drabbas permanent av nedskärningen i finansieringen är Östra Nylands, Lapplands, Mellersta Österbottens, Norra Karelens, Päijänne-Tavastlands och Egentliga Finlands välfärdsområden. Områdena kräver i sitt gemensamma ställningstagande att finansieringsmodellen korrigeras så att alla välfärdsområden får kalkylerad, behovsbaserad finansiering till fullt belopp, och att inget område permanent hamnar i en svagare ställning än de övriga.
Ställningstagandet finns som bilaga till meddelandet. Välfärdsområdesdirektörerna i de sex välfärdsområdena överlämnade ställningstagandet torsdagen den 13 februari 2025 till kanslichef Juha Majanen vid Finansministeriet.
Ställningstagande: den orättvisa finansieringsmodellen måste korrigeras
I det gemensamma ställningstagandet för de sex välfärdsområdena konstateras att en finansieringsmodell som baserar sig på befolkningens behov är den enda rättvisa och hållbara grunden för beräkning av finansieringen. Målet bör vara att alla välfärdsområden får kalkylerad finansiering till fullt belopp och att finansieringskalkylerna uppdateras om befolkningens servicebehov förändras.
I ställningstagandet föreslås att övergångsperioden förkortas i de områden där finansieringen är mindre än befolkningens kalkylerade servicebehov och att den permanenta övergångsutjämningen slopas från finansieringslagen.
- Den nuvarande finansieringsmodellen är orättvis. Det är fel att utgå ifrån att en del av välfärdsområdena skulle kunna ordna jämlika tjänster med väsentligt mindre ekonomiska resurser jämfört med de områden vars finansiering motsvarar befolkningens behov, konstateras det i ställningstagandet.
- Till följd av systemet med övergångsutjämning riskerar de regionala hälsoskillnaderna att öka ytterligare och jämlikheten mellan medborgarna att skrotas.
I lagen om välfärdsområdenas finansiering föreskrivs om en övergångsutjämning vars syfte är att korrigera alla välfärdsområdenas finansiering mot en behovsbaserad finansiering. Vid kalkylering av övergångsutjämningen görs det en jämförelse mellan den finansiering ett välfärdsområde får med stöd av den nuvarande finansieringslagstiftningen och det belopp kommunerna använde före reformen. Om kommunerna i ett område har använt mindre pengar för social-, hälsovårds- och räddningstjänster än välfärdsområdets kalkylerade finansieringsbas skulle förutsätta, skär övergångsutjämningen ner den statliga finansieringen.
I finansieringen av sex välfärdsområden håller det på att bli kvar en bestående nedskärning på sammanlagt 85 miljoner euro, vilket motsvarar ungefär 1 500 skötares eller ungefär 850 läkares arbetsinsats.
- Det är möjligt och helt nödvändigt att korrigera finansieringsmodellen för att trygga jämlika och högklassiga social-, hälsovårds- och räddningstjänster för alla medborgare.
– De överföringsberäkningar som gjordes i samband med beredningen av reformen motsvarar inte de faktiska kostnaderna, och övergångsjusteringen sätter störst press på att täcka underskottet i Östra Nyland, säger välfärdsområdesdirektör Max Lönnqvist.
– Problemet med ändringen av finanslagen är att kostnadsuppgifterna för 2022 kommer att användas vid beräkningen av övergångsjusteringen utan revideringar. De uppgifter som kommunerna rapporterade täckte alltså inte alla kostnader för social-, hälsovårds- och räddningsväsendet i sin helhet, och utgångsnivån för finansieringen är redan för låg, vilket snedvrider den finansiering som våra välfärdsområden får och gör det svårare att ordna tjänsterna. Utan en övergångsjustering från och med 2023 är det sannolikt och möjligt att underskotten skulle vara täckta före utgången av 2026, fortsätter Lönnqvist.