Till Innehållet
HyVä-digi Sök Sök på sidan

Tvåspråkighet på arbetsplatsen – mer än bara ord

Tvåspråkighet på arbetsplatsen kan kännas som en utmaning i början, men det öppnar i praktiken dörrar till smidigare samarbete och berikar arbetsgemenskapen.

Tvåspråkighet kräver flexibilitet och öppenhet: språklig förståelse handlar inte bara om ordval utan också om att lära känna sina kollegor och ha en vilja att möta dem. I en arbetsgemenskap där både finska och svenska används uppstår äkta möten, och det finns en naturlig möjlighet att växla mellan språken – eller använda båda samtidigt.

Vår upphandlings-specialsakkunnig Antton Johansson och sekreterare Marina Forsström delar med sig av sina erfarenheter av tvåspråkighet. Marina brukar alltid prata svenska med kollegorna, och de andra kan svara henne på finska. Vid behov byter Marina till finska helt och hållet.

Som ny finskspråkig medarbetare i teamet har Antton fått möjligheten att språkbada och börja använda sin svenskkunskap aktivt. ”I början var jag kanske lite nervös över att prata svenska. Jag tänkte att jag kanske skulle lära mig något ord, men det är ofta en hög tröskel att prata ett språk som man inte kan så bra. Osäkerheten över att säga något fel eller glömma ett ord finns där,” berättar han om sina inledande känslor.

Marina beskriver hur tvåspråkiga samtal fungerar bäst när den andra inte känner sig pressad att vara perfekt: ”För mig är det viktigaste att den som försöker prata svenska ska känna att det är lätt att prata, det behöver aldrig vara perfekt.” Denna inställning är kanske den allra viktigaste i en tvåspråkig miljö.

Enligt Antton är det särskilt värdefullt att människor vågar prata, även om språket inte alltid är det mest flytande. ”Jag har också märkt att andra vågar prata mer svenska med mig när de ser att jag förstår,” berättar han. Detta stödjer just den äkta kontakt och det meningsfulla möte som även Marina strävar efter. Det handlar inte om perfekta meningsbyggen, utan om en vilja att förstå varandra – ett mål som är värt att eftersträva på alla arbetsplatser.

På arbetsplatser där tvåspråkighet är en del av vardagen uppstår lätt en naturlig vana där den ena pratar ett språk och den andra svarar på sitt eget. Marina säger att hon ofta växlar från svenska till finska om hon märker att kollegan behöver det. Ibland används också så kallat ”blandspråk” där finska och svenska ord blandas beroende på situationen: ”Jag kan själv prata blandspråk så att den andra märker att det inte behöver vara perfekt.” På så sätt kan båda parter få fram sitt budskap utan onödig stress över att komma ihåg rätt ord eller uttryck. Tröskeln att använda båda språken sänks när man vet att det inte finns något att oroa sig över när det gäller fel eller ordval.

För många är tal den svåraste delen av språkkunskapen – och förståelse kanske den lättaste. Att tala ett främmande språk är svårt att lära sig på egen hand, utan det kräver samtalspartners. Osäkerhet uppstår ofta om man inte är säker på rätt ord eller böjningar. Marina har en särskild förmåga att få andra att känna sig trygga: ”Med Marina känner man sig aldrig dum,” säger Antton. Denna uppmuntrande attityd sänker tröskeln att delta och uppmuntrar även nybörjare att träna.

Samtidigt, som Marina påminner, kan det krävas en viss ansträngning att undvika dialektala uttryck, men det visar också på takt och omtanke: ”Jag försöker använda korrekta uttryck och undvika dialektord.” Detta gör samtalen smidigare och underlättar ömsesidig förståelse.

Till slut innebär det att vänja sig vid tvåspråkighet på arbetsplatsen mod, öppenhet och hänsyn till varandra. Tvåspråkighet är inte bara en språkkunskap, utan en resurs som möjliggör gemenskap och värdefull interaktion.

Skribent

Marina Forsström & Antton Johansson

Upphandlingssekreterare & Upphandlings-specialsakkunnig